Gamla Knäbäck

Ålafiske vid Haväng

Vid Knäbäckens utlopp i norra delen av Haväng låg en gång en liten fiskeby. Enligt Albert Svärdh som forskat i byns historia fanns det 1621 sju fiskare med mindre jordbruk i Knäbäck och byn växte inte nämnvärt försen vid senare delen av artonhundratalet. Vid sekelskiftet nittonhundra fanns det omkring 130 innevånare i byn som då levde på mindre jordbruk, utskeppning av ved och kanske framför allt fiske.

Fisket bestod främst av kustnära fiske. Fisk som spätta, lax, sill och torsk var säkert basen i fisket men ekonomiskt så var kanske ålen viktigast. I Natur i Skåne från 1947 berättar Harald Alander att det 1934 vid Skånes kuster fångades 1.500 ton sill till ett värde av 386.000 kronor, 1.800 ton torsk a 400.000 kronor och 575 ton ål till ett värde av 625.000 kronor. Ålfisket var betydligt mindre i vikt men desto värdefullare i kronor räknat.

Ålen gav dock kanske inte så mycket till fiskarna som bodde i byn. Ett ålnät eller homma läggs i vinkel rakt ut från kusten och endast den som har ålarätten har rätt att lägga nät. I Knäbäcks fall så var det Christinehofs slott som ägde rättigheterna så fiskarna i Knäbäck fick arrendera rätten och betala med en större del av fångsten. Om man vill se en åla-homma idag kan man åka ner vid Knäbäckshusens strand i augusti då man har en som ligger rakt ut från bodarna.

Sommargäster

På 1900-talet blev fisket sämre och det togs allt mer över av större fartyg. Knäbäck som saknade en riktig hamn klarade sig inte så bra och antalet bofasta krympte. Under 1920-talet förändrades byn och blev ett populärt sommarnöje där flera av husen köptes upp av sommargäster. Sommargästerna lär ha varit en grupp kulturpersoner där namn som Evert Taube nämns. Ett värdshus lär ha gått under namnet Den Gyllene Heden eftersom Den Gyllene Fredens stamgäster från Stockholm var ett stående inslag (värdshuset ligger idag längst ned vid bygatans slut).

Efter andra världskriget sökte försvaret efter ett skjutfält för sitt nya stridsvagnsvapen. Hederna vid Ravlunda var ett naturligt val då man kunde skjuta långt ut i havet och även fick öva på den mest troliga landstigningsstranden i Skåne. När ryssarna skulle invadera skulle Haväng bli deras Omaha beach. Knäbäck låg alldeles norr om skjutfältet och fick stå ut med skjutande som, om det inte drev folk ur husen, inte fick många, förutom sommargäster, att flytta in.

Byn som flyttade

När fösvaret skulle utvidga Ravlunda skjutfält så tvångsinköptes husen utan större protester. De som protesterade mest var kanske inte de bofasta utan sommargästerna. Med dagens ögon så ter sig kronans makt brutal när man kan utplåna en hel by men vi kanske har militären och det kalla kriget att tacka för det bäst bevarade hedlandskapet i Skåne. Om Ravlunda skjutfält inte hade funnits så hade med all säkerhet kusten bebyggts och landskapet odlats upp.

När försvaret hade köpt upp husen i byn kom byggmästare Carl Liljedahl och driftsingenjör Nils Erik Wååg med en plan på hur de bästa husen skulle kunna flyttas och byggas upp söder om Stenshuvud. Idén var knappast att de ursprungliga ägarna skulle flytta med; en semesterby skulle byggas upp och säljas till en köpstarkare skara. Under 1957 arbetades det febrilt och sjutton hus byggdes upp längs en liknande bygata. Det artonde huset är en före detta smedja och blev pumphus.

Carl Liljedahl berättar i en intervju i tidningen Medborgaren i maj 1957: "Det fanns 33 hus i byn och på dem, som det lämpade sig att flytta, höll vi auktion. Ett sexrumshus gick för en tia, det dyraste för sex tusen. De 18 bästa för vi nu upp här efter en på förhand uppgjord byplan. Innan husen revs gjorde vi mätningar och ritningar, så att vi kan rekonstruera dem i detalj"

Hur det var med detaljrikedomen kan diskuteras, husen fick naturligtvis alla moderniteter så som rinnande vatten, avlopp, el och telefon. Carl Liljedahl försvarar sig i Medborgaren " - Det är klart att vi måste förnya en del av de gamla materialet, som visat sig för skröpligt, men korsvirket och mycket annat är det ursprungliga".

Redan sommaren 1957 flyttade de först familjerna in och först i byn var familjen Färnö som hade ägt ett av husen i Knäbäck och nu fick köpa tillbaks det. Flertalet hus var färdiga sommaren 1958 men försäljningen gick till en början trögt. Priset var mellan tjugo och trettio tusen och det var på den tiden en ansenlig summa pengar.

Branden

Den stora branden utbröt söndagen den 31 maj 1959. Den började i ett hus som inte var helt färdigt på höger sida om gatan nästan nere vid det lilla torget. Med vinden spred sig gnistorna och antände flera hus i närheten. Fem hus brann ner eller brandskadades svårt däribland Den Gyllene Heden. Fyra av husen återubbyggdes snart därefter men en tomt stod länge obebyggd och gick under namnet brända tomten tills det åter bebyggdes 1993 i en stil som smälter väl in bland de ursprungliga husen.